Ögonblick och ögonblick, jag saknar iallfall "vårt"(som inte längre är vårt) hus enormt mycket. Ett ögonkast mot huset får mig att minnas och tänka tillbaka på så otroligt mycket. Så mycket mer än vad jag trodde det skulle göra.

 

Jag ville flytta till lägenhet ett tag när jag bodde i huset, men nu inser jag hur fel jag hade. Visste jag att det inte ens skulle kännas som att man kommer hem när man kliver in genom dörren så hade jag aldrig velat flytta till den här lägenheten och ingen annan heller.

 

Det skulle vara så mycket annat om vi hade bott kvar där tills jag skulle flytta till något eget och om mamma ändå bodde kvar. Så man liksom kunde komma dit ibland och bara vara. Jag saknar det så otroligt mycket..