Jag bor med min mamma som jag gjort hela mitt liv. Kontakten med pappa har jag tappat helt med åren, det spelar ingen roll hur mycket jag ringer eller smsa så får jag ingen respons. Visst kan jag känna saknad vissa gånger, men jag har mamma och det är jag glad för. Hon är det bästa mamman man kan ha, så jag klarar mig utan tvekan.

När jag var i "lill åldern" hade jag en rätt så bra kontakt med min pappa, jag var hos honom lite titt som tätt. Men så växte jag med tiden, ett annat barn(hans tjejs) fick mitt rum och en liten enkel säng ställdes in i solarierummet där jag fick sova om jag skulle stanna över natten.

Det känns ju alltid tråkigt att höra andra berätta om sina pappor och hur bra dem är förstås när man inte riktigt har en egen, på sätt och vis. Men mamma ställer verkligen upp till 110% och bättre mamma än henne kan jag inte ens drömma om! Så mycket hon har gett mig och så många gånger hon har funnits där för mig, så är hon värd mer än guld.

Vad mer kan jag säga? Om jag kommer återfå kontakten med min pappa är tveksamt. Men man ska aldrig säga aldrig.